Jag har ett kluvet förhållande till Stalin (alltså Iosip Vissarianovitj Dzjugasjvili). Mitt intresse för denna person har gjort att jag i min bokhylla nog har minst en hyllmeter litteratur om Stalin, bland annat flera stora utmärkta verk av Simon Montefiori och Edward Radzinsky.
Hur kan jag då vara så fascinerad av en så förskräcklig person som Stalin är en fråga som jag även ställt mig själv. Är inte den fascinationen på gränsen till pervers?
Många av oss går på skräckfilmer trots att de skrämmer oss. Det verkar som att vi får en kick av att bli skrämda. Mina studier av Stalins liv och gärningar ger mig samma typ av kick som att se en skräckfilm. Den blir inte sämre av att monstret i det här fallet var en verklig person. Ytterligare ett skäl för mig att studera Stalin är mitt stora intresse för historia och då särskilt Rysslands.
Jag är förbluffad över mycket som rör den allmänna synen på Stalin. Här finns flera paradoxer. Hans påverkan på världshistorien anser jag är underskattad. Få personer har direkt och indirekt satt ett sådant avtryck i världen som Stalin. Ondskan i hans gärningar är grovt underskattade. Han brukar nämnas som en jämlike till Hitler, Pol Pot och Mao när det gäller missgärningar. Sanningen är i själva verket, att de andras terror framstår som närmast idyllisk i jämförelse med Stalins. Mätt bara i antal likvideringar är han garanterat ansvarig för fler än de andra tre tillsammans. Av naturliga skäl är det svårt att få fram en säker siffra, och olika forskares bedömningar varierar mellan 25 och 60 miljoner. Därtill kommer de 18 miljoner som försmäktade i Gulag varav över 4 miljoner aldrig återkom (Anne Applebaum).
En gåta är hur han under 30 år kunde hålla Sovjetunionen i ett sådant järngrepp och hur det ryska folket trots sin fruktan för honom och den hemska tyrann han var beundrade och älskade honom så. Än idag ser millioner ryssar Stalin som en hjälte.
Det är skrämmande att i dessa dagar görs en ny historieskrivning i Ryssland. I den nya historiebok som tagits fram för ryska barn tonas Stalins terror ned och hans handlingar beskrivs som nödvändiga för att skydda det ryska folket. De flesta historiker har protesterat mot detta, men Putin hävdar med kraft att lärarna skall undervisa enligt den nya boken, detta för att inte svärta ner den historiska bilden av Ryssland.
En liten analys ur psykologiskt perspektiv av människan Stalin kan vara intressant. Hur var den man beskaffad, som kom att bli den värste massmördaren alla kategorier i världshistorien?
Det märkliga är att Stalin knappast hade en särskilt komplex personlighet. Hans egenskaper var egentligen sådana som man finner hos vanliga, normala människor (möjligen med undantag för hans totala avsaknad av empati) , men några drag var mer markerade än hos de flesta av oss som till exempel hans utpräglade misstänksamhet , hans maktbegär och hans intelligens, speciellt i bemärkelsen list och förslagenhet. Exempel på det senare är den oerhörda skicklighet han visade att härska genom att söndra och intrigera i den oerhört komplicerade politiska miljön som var Sovjetunionens. Ett typiskt drag hos Stalin var hans oförutsägbarhet. Detta bidrog till osäkerhet och rädsla hos alla i hans omgivning. Man kunde aldrig veta hur han skulle reagera på en fråga eller framställan. Han hade också ett utmärkt minne och glömde aldrig en oförrätt eller ett misstag någon gjort.
Dessa egenskaper tillsammans med miljön i revolutionens Ryssland och ett antal tillfälligheter skapade det monster som blev Stalin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar