Låt mig först summera utgångsläget i augusti 2014.
Krimhalvön är annekterad av och är nu i praktiken en del av
Ryssland. Detta erkänns inte av omvärlden och framförallt inte av den Ukrainska
regeringen, men det är ett faktum som är obestridligt och definitivt.
Ukrainas försvarsmakt
är numerärt begränsad, dåligt utrustad och beväpnad och merparten av personalen
har kort eller till och med endast rudimentär utbildning. En liten kärna på
kanske ett par tusen man har dock hyfsat stridsvärde tack vare sin erfarenhet
av striderna hittills mot separatisterna och ryska styrkor.
Ukraina kan inte sägas vara politiskt stabilt och homogent.
Läget i parlamentet är labilt eftersom olika grupperingar står mot varann; de
som stöder Porosjenko , anhängare till förre presidenten Janukovitj och
högerextremister/nationalister. Porosjenko har utlyst nyval för att råda bot på
detta.
Ukrainas ekonomi är mycket svag och är redan idag helt
beroende av stöd och lån från väst. Utan ytterligare lån på många miljarder
dollar går landet i bankrutt redan inom ett halvår om konflikten med
separatisterna fortsätter.
Separatisterna i Donbassregionen är så få och var från
början så dåligt beväpnade, att de skulle vara en lätt match för ukrainska
armén. I början av sommaren trängdes de också tillbaka och det såg ut som en
seger för de ukrainska styrkorna var nära förestående.
Putin kan inte på några villkor acceptera att den Ukrainska
regimen får full kontroll över östra Ukraina och satte därför in tillräckligt
stora pansarstyrkor för att vända utvecklingen till separatisternas fördel.
(men tillräckligt begränsade för att kunna blankt förneka rysk inblandning).
Antalet underrättelserapporter och vittnesmål är dock så stort att ingen välunderrättad
person kan tvivla på att rysk trupp aktivt stöder separatisterna på ukrainskt
territorium.
Under de senaste veckorna har arrangerats möten i Minsk
mellan Putin och Porosjenko, möten som inte lett till någon lösning på
konflikten eftersom ståndpunkterna är så oförenliga. Putin kräver
tillbakadragande av de ukrainska styrkorna från Donbass vilket är oacceptabelt
för Ukraina medan Porosjenko kräver att
Ryssland slutar stödja separatisterna, vilket Putin hävdar att man inte gjort. De
senaste dagarna har olika fredsutspel gjorts från båda sidor, men de verkar
inte vara realistiska utan enbart syftande till att vinna tid eller sympati i
omvärlden.
USA, EU och NATO har kraftigt fördömt Rysslands agerande
ända sedan konflikten började. Sedan det blev klart att ryska reguljära styrkor
gått in i Ukraina har fördömandena blivit allt starkare och sanktioner har
införts mot Ryssland tillsammans med hot om än starkare sanktioner. Detta
verkar inte bita på Putin som envetet förnekar inblandning och hotar med motsanktioner.
Putin som redan före Krimkrisen var populär hos övervägande
delen av den egna befolkningen är nu än mer populär. Många ryssar delar Putins
dröm om att återta Rysslands/Sovjetunionens stormaktsställning. Den bild ryska
folket fått och fortsatt får av händelseutvecklingen är genom Putins totala
kontroll av de ryska medierna lika med den bild han vill ge. Det enda som tycks
kunna hota Putins popularitet är den stagnerande ryska ekonomin, så ju sämre
ekonomin blir, desto mer måste han bygga sin popularitet på en aggressiv
utrikespolitik och vädja till rysk nationalism.
Kan Väst (EU, FN, NATO, USA) ingripa mot den ryska
aggressionen? Ja, genom fortsatt ordkrig och hot om ytterligare
handelssanktioner, men inte genom direkta militära insatser. Risken att
konflikten trappas upp till ett regelrätt krig mellan Ryssland och NATO bedöms
vara för stor. FN är tandlöst med både Kina och Ryssland i Säkerhetsrådet.
Vad kommer då att hända?
Ukrainas armé kommer under senhösten/vintern att få se sig
besegrad av separatisterna förstärkta av så mycket ryska trupper som visar sig
nödvändigt. Putin kommer antingen att fortsätta förneka rysk inblandning eller
hävda att man var tvungen att gå in för att skydda den rysktalande
civilbefolkningen.
Ukraina kommer att tvingas acceptera att den sydöstra del av
landet som har börjat benämnas Novaja Rossija (Nya Ryssland) får en
självständig ställning med association till Ryssland, formellt kanske som del
av och partner till Ukraina, men i praktiken under full kontroll av Ryssland i
likhet med andra områden med delvis etnisk rysk befolkning som Transnistrien
och Sydossetien. Eftersom Ryssland eftersträvar landförbindelse med Krimhalvön
kommer man att strida för att den nya republiken blir större än det
hittillsvarande konfliktområdet. Det kommer att uppta en remsa längs Ascovska
sjön, eventuellt hela området sydost om Dnjepr.
Denna annektering av Ukrainskt territorium kommer att mötas
med våldsamma protester från både den ukrainska befolkningen och omvärlden, men
kan inte förhindras.
Putin har tre syften med agerandet mot Ukraina; geografiska
landvinningar, behålla sin popularitet hos ryska folket och destabilisering av
Ukraina för att omöjliggöra dess anslutning till EU och Nato. Detta kommer att
lyckas. Nederlaget i konflikten blir en så allvarlig prestigeförlust för
Porosjenkos regering, att den kommer att falla. Den från början labila
politiska situationen blir kaotisk när moderata grupper kämpar mot
extremnationalistiska och proryska om makten i parlamentet. Även i den nya republiken
Novaja Rossija kommer det länge att bli oroligheter eftersom en betydande del
av befolkningen där inte är prorysk utan vill tillhöra Ukraina.
Putin har nått sitt mål och har ytterligare stärkt sin
inrikespolitiska ställning. Vilken blir nästa region att engagera sig i för att
tillvarata ryska intressen? Estland har en stor etnisk, rysk befolkning (c: 25
%), men ett aber är att Estland är medlem i NATO. Arktis? Asien?
