Bashar al Assad

Såg en intressant dokumentär om Syriens diktator Bashar al Assad häromdagen. Den väckte en rad tankar hos mig. Jag hade inte tänkt på tidigare vilken massmördare av rang denne man är.

Visst var jag medveten om, att han slaktat stora delar av sitt folk genom urskillningslösa bombningar och gasattacker mot civila. Visst var det känt att han låtit tortera regimens motståndare, ofta till döds. Här är han tyvärr i gott sällskap med andra tyranner som Kadaffi, Sadam Hussein, Milosevic, Idi Amin, Bokassa, Ceausescu.  Men med tanke på dimensionerna av Assads förbrytelser framstår de andra tyrannerna i jämförelse närmast som harmlösa, dessutom är de alla döda och har på olika sätt bestraffats, medan Assad lever i högönskelig välmåga.

Nej, ska man placera Assad i en rankinglista över modern tids värsta massmördare, distanseras han bara av Stalin, Mao, Hitler och kanske Pol Pot. *

Det slog mig, att man i allmänhet knappast betraktar honom som hörande till det sällskapet, utan bara som en diktator bland andra. Han sitter ju kvar vid makten, har gått segerrikt ur sitt krig i Syrien. Dessutom ser han ju sympatisk och trevlig ut.

Man får beundra hans förmåga att mot alla odds överleva och hålla sig kvar genom att manövrera och söka stöd än från väst, än från Iran, än från Ryssland med framförallt argumentet att han är den enda garanten för, att inte extrema krafter tar över.

* Borde vi inte upprätta en rankinglista över världens värsta massmördare? 

Länder vilkas namn slutar på -stan

Jag slängde nyligen ur mig en grov generalisering. Jag sa ”Alla länder som slutar på -stan är skurkstater”.

Efteråt fick jag dåligt samvete. Det är farligt att generalisera. Hade jag verkligen belägg för påståendet? Jag bestämde mig därför för att ta reda på hur det förhåller sig.

Vilka länder handlar det om?

Stater som tidigare var delar av Sovjetunionen är fem stycken: Kazakstan, Turkmenistan, Tadjikistan, Uzbekistan och Kirgyzstan. Sedan har vi förstås Afganistan och Pakistan.

Efter att ha tagit del av fakta om alla dessa länder kom jag fram till ett antal förhållanden som alla ”stan-stater” har gemensamt;

-          -  De är formellt republiker

-          -  Presidenten är auktoritär och korrumperad

-          -  Valfusk är vanligt förekommande

-          -  Korruption genomsyrar landet

-          -  Mänskliga rättigheter som yttrandefrihet, tryckfrihet och rättssäkerhet garanteras inte

-         -  Majoriteten av folket är mycket fattig medan ett fåtal (framförallt kretsen kring presidenten) är      förmögna.

Det jag slängde ur mig var alltså i grunden helt rätt. Alla länder som slutar på -stan är skurkstater.

Visst är det härligt med förenklingar och generaliseringar som ger en korrekt bild av verkligheten!

Moteld mot IS värvningskampanj

IS har en grupp oerhört skickliga mediaspecialister som utformar rekryteringsbudskap för värvning av IS-krigare från Europa inklusive Sverige. De utnyttjar alla sociala medier som Twitter och Fecebook, gör påkostade filmer där IS skönmålas och heroiseras medan lögner sprids om USA och övriga Västvärlden.

Kampanjen är uppenbarligen effektiv eftersom så många unga män (även ett antal kvinnor) reser till Syrien eller Irak för att ansluta sig till IS. Om lockelsen är äventyr, solidaritet med andra muslimer, hat mot Assadregimen eller längtan efter en ny tillhörighet vet vi inte. Vi vet bara att många unga muslimska män i västvärlden har fångats av IS försåtliga budskap.

Det är nu hög tid att anlägga moteld! Vi bör göra lika påkostade motbudskap där IS verkliga ansikte visas med kidnappningar, våldtäkter, tortyr och halshuggning av oskyldiga där vi på punkt efter punkt avslöjar och motbevisar IS lögner. Det bör spridas på samma medier som IS värvningsbudskap. För att öka trovärdigheten bör vittnen som omvärderat IS komma till tals och även moderata imamer.

Ingenting av detta har hittills gjorts av Regeringen eller andra myndigheter. Mona Sahlin har visserligen tillsatt en utredning om IS budskap på Facebook, men det räcker inte. Tiden är knapp.

Sätt igång!

En enkel lösning på flyktingkatastrofen

Sverigedemokraternas standardsvar när dom får frågan, vad vi ska göra åt flyktingkatastrofen om vi inte ska ta emot flyktingar i Sverige:

”Vi bör sätta in hjälp i närområdet istället”!

Det låter ju som en enkel och framförallt bekväm lösning! Vi skulle slippa alla problem här i landet med att hitta bostäder, ordna utbildningsplatser och jobb och inte minst kostnaden för de olika bidrag mottagandet för med sig.

Förmodligen vinner SD många potentiella sympatiröster på detta förslag hos väljare som okritiskt köper resonemanget utan att fråga sig, hur det här med hjälp i närområdet ska gå till rent konkret.

Hur ska de miljontals människor, familjer, barn som utblottade flyr för sina liv från Syrien tas om hand i ”närområdet”?

Är det Turkiet och Libanon som ska ordna med bostäder, skolor och arbete för alla dessa flyktingar? Ska det ske i gigantiska tältläger?

Hur ska man hindra alla dem som vill få ett mer normalt liv i ett EU-land från att ta sig dit? Vilka murar och stängsel måste inte då byggas längs gränsen till EU?

Vad ska man göra med alla flyktingar som från Nordafrika tar sig över Medelhavet? Är det något Italien och Grekland får lösa?

Nästa gång någon förespråkar den här patentlösningen om ”hjälp i närområdet” - ställ följdfrågan;  ”hur då?”

Svar på det senaste inlägget om Ukrainakonflikten

Fick en kommentar på mitt senaste inlägg om Ukrainakonflikten från Vitali Shumchenko, en tolk jag lärde känna när jag i höstas utbildade volontärer i Ukraina. Han är väl insatt i de lokala förhållandena och mycket engagerad för Ukrainas sak. Tyvärr är han pessimistisk om konflikten och något desillusionerad angående möjligheten till fredlig lösning.

Jag har översatt, kortat och redigerat hans kommentar något.

Hej Staffan. Visst kan jag kommentera. Tack för inlägget och försöket att förstå situationen och hitta lösningar. OSSE- observatörer finns ju där. Hjälper det? Nej. Ibland blir dom anfallsmål från separatisternas sida. Så fort dom närmar sig ngn "känslig" plats, rensar Ryssland soldater från den platsen (Grad system som bombarderade Mariupol stad till exempel). Deras roll är begränsad där. FN kan inte göra ngt vettigt eftersom alla bestämmelserna blockeras av Ryssland. Ska FN kunna agera måste bägge sidor vilja det. Du måste också förstå, att i Ryssland är medias och den allmänna uppfattningen om händelserna i Ukraina helt upp och ner. De pratar om NATO soldater och Abramsar ? som står i Donetskregionen, dom kallar Ukrainerna fascister and nazister, och regeringen en Hunta ? utan att förstå vad det egentligen betyder. Ukrainska nationalistiska partierna finns inte ens med i parlamentet. Du försöker hitta lösningen på ett civiliserat sätt att undvika våld men det är inte det dom vill. Sanktioner är viktiga, internationell politisk och ekonomisk stöd är viktigt förstås, men huvudrollen just nu spelar Ukrainska soldater. Dom är riktiga hjältar. 

Ukrainakonflikten

Ett förslag till dellösning som villkor i förhandlingsspelet

Ett frustrerande hinder i fredsdiskussionerna mellan Merkel, Hollande, Poroshenko och Putin är det faktum att både EU, NATO och Ukraina själva är övertygade om att Ryssland aktivt stöder separatisterna i östra Ukraina med både militär materiel och trupp medan Ryssland bestämt förnekar detta.

Inget konstruktivt samtal om vägen till fred i Ukraina kan föras under sådana förhållanden. Om en förhandlingsprocess ska kunna genomföras framgångsrikt är en viktig förutsättning, att avgörande fakta som erkänns av båda parterna finns tillgängliga.

Hur kan man komma ur nuvarande låsta läge där det saknas samsyn mellan parterna på så avgörande fakta som Rysslands militära roll i konflikten?

Ett förhandlingsutspel från väst skulle kunna innehålla ett krav på bildande av en oberoende observatörsstyrka längs gränsen mellan Ryssland och Ukraina som noggrant dokumenterar vilken gränspassage som sker. Styrkan, förslagsvis ur FN, skall vara obeväpnad, men väl utrustad med spaningsutrustning som drönare, eventuellt även bemannat spaningsflyg, spaningssatelliter, fasta observationsposter m m. Allt som sker i gränsområdet ska dokumenteras och tillhandahållas öppet.

För att Kreml inte ska kunna ifrågasätta underrättelseinformationens riktighet, är det viktigt att ryska representanter dels ska vara delaktiga i utformning av observatörsstyrkan och dess uppdrag, dels ska ingå i den.

Skulle Putin avvisa kravet på observatörsstyrka, blir det indirekt ett erkännande av att ryskt agerande i gränszonen inte tål en oberoende granskning.  

Putins rädsla

Trots Putins kaxiga framtoning och trots hans stora popularitet i de breda lagren av ryska innevånare verkar han bära på en stor rädsla, en rädsla som delvis förklarar hans aggressiva beteende mot omvärlden och hans kraftfulla agerande för att begränsa demokrati och yttrandefrihet i Ryssland.

Några exempel på det senare:

-          Restriktioner mot Memorial, den organisation som kartlägger och dokumenterar händelser i Ryssland, även för regimen besvärande sådana. Stor risk att Memorial tvingas i likvidation.

-          Eftersom Wikipedia är tillgängligt för ryssar och redovisar fakta på ett sätt som inte är i linje med den bild Putin och Kreml vill ge, planeras ett ryskt eget regeringsstyrt Wikipedia, som ska ge en mer ”rättvisande bild” av Ryssland!!

-          Västliga nyhetsmedia sprider enligt Putin negativa, rysslandsfientliga nyheter över världen. Nu satsas därför enorma resurser på att bygga upp en internationell nyhetstjänst, Sputnik News via vilken Ryssland kan förmedla en ”korrekt” bild av nyhetshändelser. På detta sätt hoppas Putin på att kunna påverka rysslandsbilden i omvärlden. Målgruppen är förmodligen grupper i olika länder som är kritiska till USA, NATO och/eller EU:

Vadan då Putins rädsla? Vilket är det främsta hotet han ser?

Utrikesminister Lavrovs uttalande nyligen ger en ledtråd. ”Västs sanktioner syftar till ett regimskifte i Ryssland”.  Putin har också i ett tal nyligen betonat att Moskva måste vara på sin vakt mot ”färgrevolutioner”, dvs folkliga uppror som t.ex. i Ukraina.

Putin ser tydligen, trots sin idag starka ställning, ett ryskt, folkligt uppror mot sin makt som ett reellt hot.