Putins rädsla

Trots Putins kaxiga framtoning och trots hans stora popularitet i de breda lagren av ryska innevånare verkar han bära på en stor rädsla, en rädsla som delvis förklarar hans aggressiva beteende mot omvärlden och hans kraftfulla agerande för att begränsa demokrati och yttrandefrihet i Ryssland.

Några exempel på det senare:

-          Restriktioner mot Memorial, den organisation som kartlägger och dokumenterar händelser i Ryssland, även för regimen besvärande sådana. Stor risk att Memorial tvingas i likvidation.

-          Eftersom Wikipedia är tillgängligt för ryssar och redovisar fakta på ett sätt som inte är i linje med den bild Putin och Kreml vill ge, planeras ett ryskt eget regeringsstyrt Wikipedia, som ska ge en mer ”rättvisande bild” av Ryssland!!

-          Västliga nyhetsmedia sprider enligt Putin negativa, rysslandsfientliga nyheter över världen. Nu satsas därför enorma resurser på att bygga upp en internationell nyhetstjänst, Sputnik News via vilken Ryssland kan förmedla en ”korrekt” bild av nyhetshändelser. På detta sätt hoppas Putin på att kunna påverka rysslandsbilden i omvärlden. Målgruppen är förmodligen grupper i olika länder som är kritiska till USA, NATO och/eller EU:

Vadan då Putins rädsla? Vilket är det främsta hotet han ser?

Utrikesminister Lavrovs uttalande nyligen ger en ledtråd. ”Västs sanktioner syftar till ett regimskifte i Ryssland”.  Putin har också i ett tal nyligen betonat att Moskva måste vara på sin vakt mot ”färgrevolutioner”, dvs folkliga uppror som t.ex. i Ukraina.

Putin ser tydligen, trots sin idag starka ställning, ett ryskt, folkligt uppror mot sin makt som ett reellt hot.

Om att gå i norska fjällen och jaga ripa

Ett litet försök att beskriva denna fascinerande och märkliga aktivitet för den som inte provat på

Dagen börjar ofta med en klättring uppför en fjällsida på en halvtimme som suger musten ur vem som helst. Sedan läggs all uppmärksamhet på terrängen och underlaget, ibland med avbrott av några ripors uppflog och – oftast fåfängt - försök att träffa en.

Skönast att gå är det strax under trädgränsen där det växer glest med björk, marken är slät och täckt av ljung och blåbärsris. Där kan man gå rätt snabbt och lätt och bara se framåt och välja väg samtidigt som man spanar efter sina jaktkompisar. Är dom före eller efter mig?

När man framför sig ser ett område tätt bevuxet av låga buskar med ljusgröna blad får man passa sig. Deras slingriga grenar och rötter är som konstruerade för att göra det svårt att tränga sig fram. Jag försöker alltid om möjligt gå runt sådana snår även om det innebär jobbig klättring.

Djupa raviner korsar ofta ens väg. Man måste då bestämma sig; klättra ner och sedan upp på andra sidan eller söka sig uppåt där ravinen kanske är grundare? Det senare är jobbigt, men man vinner i alla fall höjd.

Ibland kommer man fram till ett tvärbrant stup.  Hur ska jag ta mig ner? Åt vänster eller höger finns kanske ett ställe där man kan klättra ner. Under klättringen kan man hamna på en hylla halvannan meter upp från fast mark. Hoppa ner? Pallar knäna?

Ofta passerar man en bäck. Då passar man i förbifarten på att ta upp kåsan ur benfickan och få sig en välbehövlig slurk vatten.

Myrar stöter man på då och då. Då gäller det att avgöra om man kan gå över och i så fall var, eller om man måste gå runt.

Brant klättring uppåt mot en fjälltopp! Man flåsar som en luftbälg och det suger i benen. Koncentrationen är på den plats ovanför mig dit jag vill, innan jag nästa gång ska stanna och pusta en stund. När man äntligen når det man tror var toppen, ser man den verkliga toppen långt framför sig.

Klättring utför brant bergssida. Bössan kan man inte hålla i färdigställning utan i ena handen, alltid i den som vetter ut mot branten för balansens skull och för att kunna ta stöd mot klippväggen med den fria handen. Fullt fokus på var man ska placera nästa fot! Ett felaktigt steg kan bli ödesdigert. Stanna till några sekunder och byta fokus till att läsa terrängen, göra vägval. Närfokus på var man ska sätta fötterna inkluderar bedömning av underlaget. Sten, fast eller lös?  Färg och struktur på mossan avgör om den är hal eller pålitlig att kliva på, något man lärt sig på empirisk väg.

Att klättra ner mot dal på brant sluttning bevuxen med de förhatliga buskarna med ljusgröna blad. Vegetationen gör att man inte kan se marken. Därför lätt att stiga fel eller halka. En räddning är att bromsa nedfarten genom att gripa tag i buskarnas grenar. Min fiende kan också vara min vän!

Dagens höjdpunkt är lunchrasten med jaktkamraterna i någon skreva vid en bäck. Brasa, grillad korv, öl, kaffe och en bit choklad. Härligt!

Så igång igen! Anspänningen när plötsligt en flock ripor lyfter. Stoltheten om man någon gång lyckas fälla en. Den vidunderliga naturen. Utsikten från en topp över de mäktiga fjällen med sidor klädda i höstfärger.

När jaktdagen närmar sig slutet och man klättrar ner mot vägen och den röda Lincolnvanen, en känsla av tillfredställelse över ännu en härlig jaktdag, att kunna se fram mot att få vila sin trötta kropp och få en kväll med kamraterna och en drink, en god middag och en avslutning i badtunnan.

Hur ska det gå i Ukrainakonflikten? Min analys och prognos.

Låt mig först summera utgångsläget i augusti 2014.

Krimhalvön är annekterad av och är nu i praktiken en del av Ryssland. Detta erkänns inte av omvärlden och framförallt inte av den Ukrainska regeringen, men det är ett faktum som är obestridligt och definitivt.

 Ukrainas försvarsmakt är numerärt begränsad, dåligt utrustad och beväpnad och merparten av personalen har kort eller till och med endast rudimentär utbildning. En liten kärna på kanske ett par tusen man har dock hyfsat stridsvärde tack vare sin erfarenhet av striderna hittills mot separatisterna och ryska styrkor.

Ukraina kan inte sägas vara politiskt stabilt och homogent. Läget i parlamentet är labilt eftersom olika grupperingar står mot varann; de som stöder Porosjenko , anhängare till förre presidenten Janukovitj och högerextremister/nationalister. Porosjenko har utlyst nyval för att råda bot på detta.

Ukrainas ekonomi är mycket svag och är redan idag helt beroende av stöd och lån från väst. Utan ytterligare lån på många miljarder dollar går landet i bankrutt redan inom ett halvår om konflikten med separatisterna fortsätter.

Separatisterna i Donbassregionen är så få och var från början så dåligt beväpnade, att de skulle vara en lätt match för ukrainska armén. I början av sommaren trängdes de också tillbaka och det såg ut som en seger för de ukrainska styrkorna var nära förestående.

Putin kan inte på några villkor acceptera att den Ukrainska regimen får full kontroll över östra Ukraina och satte därför in tillräckligt stora pansarstyrkor för att vända utvecklingen till separatisternas fördel. (men tillräckligt begränsade för att kunna blankt förneka rysk inblandning). Antalet underrättelserapporter och vittnesmål är dock så stort att ingen välunderrättad person kan tvivla på att rysk trupp aktivt stöder separatisterna på ukrainskt territorium.

Under de senaste veckorna har arrangerats möten i Minsk mellan Putin och Porosjenko, möten som inte lett till någon lösning på konflikten eftersom ståndpunkterna är så oförenliga. Putin kräver tillbakadragande av de ukrainska styrkorna från Donbass vilket är oacceptabelt för Ukraina medan  Porosjenko kräver att Ryssland slutar stödja separatisterna, vilket Putin hävdar att man inte gjort. De senaste dagarna har olika fredsutspel gjorts från båda sidor, men de verkar inte vara realistiska utan enbart syftande till att vinna tid eller sympati i omvärlden.

USA, EU och NATO har kraftigt fördömt Rysslands agerande ända sedan konflikten började. Sedan det blev klart att ryska reguljära styrkor gått in i Ukraina har fördömandena blivit allt starkare och sanktioner har införts mot Ryssland tillsammans med hot om än starkare sanktioner. Detta verkar inte bita på Putin som envetet förnekar inblandning och hotar med motsanktioner.

Putin som redan före Krimkrisen var populär hos övervägande delen av den egna befolkningen är nu än mer populär. Många ryssar delar Putins dröm om att återta Rysslands/Sovjetunionens stormaktsställning. Den bild ryska folket fått och fortsatt får av händelseutvecklingen är genom Putins totala kontroll av de ryska medierna lika med den bild han vill ge. Det enda som tycks kunna hota Putins popularitet är den stagnerande ryska ekonomin, så ju sämre ekonomin blir, desto mer måste han bygga sin popularitet på en aggressiv utrikespolitik och vädja till rysk nationalism.

Kan Väst (EU, FN, NATO, USA) ingripa mot den ryska aggressionen? Ja, genom fortsatt ordkrig och hot om ytterligare handelssanktioner, men inte genom direkta militära insatser. Risken att konflikten trappas upp till ett regelrätt krig mellan Ryssland och NATO bedöms vara för stor. FN är tandlöst med både Kina och Ryssland i Säkerhetsrådet.

Vad kommer då att hända?

Ukrainas armé kommer under senhösten/vintern att få se sig besegrad av separatisterna förstärkta av så mycket ryska trupper som visar sig nödvändigt. Putin kommer antingen att fortsätta förneka rysk inblandning eller hävda att man var tvungen att gå in för att skydda den rysktalande civilbefolkningen.

Ukraina kommer att tvingas acceptera att den sydöstra del av landet som har börjat benämnas Novaja Rossija (Nya Ryssland) får en självständig ställning med association till Ryssland, formellt kanske som del av och partner till Ukraina, men i praktiken under full kontroll av Ryssland i likhet med andra områden med delvis etnisk rysk befolkning som Transnistrien och Sydossetien. Eftersom Ryssland eftersträvar landförbindelse med Krimhalvön kommer man att strida för att den nya republiken blir större än det hittillsvarande konfliktområdet. Det kommer att uppta en remsa längs Ascovska sjön, eventuellt hela området sydost om Dnjepr.

Denna annektering av Ukrainskt territorium kommer att mötas med våldsamma protester från både den ukrainska befolkningen och omvärlden, men kan inte förhindras.

Putin har tre syften med agerandet mot Ukraina; geografiska landvinningar, behålla sin popularitet hos ryska folket och destabilisering av Ukraina för att omöjliggöra dess anslutning till EU och Nato. Detta kommer att lyckas. Nederlaget i konflikten blir en så allvarlig prestigeförlust för Porosjenkos regering, att den kommer att falla. Den från början labila politiska situationen blir kaotisk när moderata grupper kämpar mot extremnationalistiska och proryska om makten i parlamentet. Även i den nya republiken Novaja Rossija kommer det länge att bli oroligheter eftersom en betydande del av befolkningen där inte är prorysk utan vill tillhöra Ukraina.

Putin har nått sitt mål och har ytterligare stärkt sin inrikespolitiska ställning. Vilken blir nästa region att engagera sig i för att tillvarata ryska intressen? Estland har en stor etnisk, rysk befolkning (c: 25 %), men ett aber är att Estland är medlem i NATO. Arktis? Asien?