Hur ska det gå i Ukrainakonflikten? Min analys och prognos.

Låt mig först summera utgångsläget i augusti 2014.

Krimhalvön är annekterad av och är nu i praktiken en del av Ryssland. Detta erkänns inte av omvärlden och framförallt inte av den Ukrainska regeringen, men det är ett faktum som är obestridligt och definitivt.

 Ukrainas försvarsmakt är numerärt begränsad, dåligt utrustad och beväpnad och merparten av personalen har kort eller till och med endast rudimentär utbildning. En liten kärna på kanske ett par tusen man har dock hyfsat stridsvärde tack vare sin erfarenhet av striderna hittills mot separatisterna och ryska styrkor.

Ukraina kan inte sägas vara politiskt stabilt och homogent. Läget i parlamentet är labilt eftersom olika grupperingar står mot varann; de som stöder Porosjenko , anhängare till förre presidenten Janukovitj och högerextremister/nationalister. Porosjenko har utlyst nyval för att råda bot på detta.

Ukrainas ekonomi är mycket svag och är redan idag helt beroende av stöd och lån från väst. Utan ytterligare lån på många miljarder dollar går landet i bankrutt redan inom ett halvår om konflikten med separatisterna fortsätter.

Separatisterna i Donbassregionen är så få och var från början så dåligt beväpnade, att de skulle vara en lätt match för ukrainska armén. I början av sommaren trängdes de också tillbaka och det såg ut som en seger för de ukrainska styrkorna var nära förestående.

Putin kan inte på några villkor acceptera att den Ukrainska regimen får full kontroll över östra Ukraina och satte därför in tillräckligt stora pansarstyrkor för att vända utvecklingen till separatisternas fördel. (men tillräckligt begränsade för att kunna blankt förneka rysk inblandning). Antalet underrättelserapporter och vittnesmål är dock så stort att ingen välunderrättad person kan tvivla på att rysk trupp aktivt stöder separatisterna på ukrainskt territorium.

Under de senaste veckorna har arrangerats möten i Minsk mellan Putin och Porosjenko, möten som inte lett till någon lösning på konflikten eftersom ståndpunkterna är så oförenliga. Putin kräver tillbakadragande av de ukrainska styrkorna från Donbass vilket är oacceptabelt för Ukraina medan  Porosjenko kräver att Ryssland slutar stödja separatisterna, vilket Putin hävdar att man inte gjort. De senaste dagarna har olika fredsutspel gjorts från båda sidor, men de verkar inte vara realistiska utan enbart syftande till att vinna tid eller sympati i omvärlden.

USA, EU och NATO har kraftigt fördömt Rysslands agerande ända sedan konflikten började. Sedan det blev klart att ryska reguljära styrkor gått in i Ukraina har fördömandena blivit allt starkare och sanktioner har införts mot Ryssland tillsammans med hot om än starkare sanktioner. Detta verkar inte bita på Putin som envetet förnekar inblandning och hotar med motsanktioner.

Putin som redan före Krimkrisen var populär hos övervägande delen av den egna befolkningen är nu än mer populär. Många ryssar delar Putins dröm om att återta Rysslands/Sovjetunionens stormaktsställning. Den bild ryska folket fått och fortsatt får av händelseutvecklingen är genom Putins totala kontroll av de ryska medierna lika med den bild han vill ge. Det enda som tycks kunna hota Putins popularitet är den stagnerande ryska ekonomin, så ju sämre ekonomin blir, desto mer måste han bygga sin popularitet på en aggressiv utrikespolitik och vädja till rysk nationalism.

Kan Väst (EU, FN, NATO, USA) ingripa mot den ryska aggressionen? Ja, genom fortsatt ordkrig och hot om ytterligare handelssanktioner, men inte genom direkta militära insatser. Risken att konflikten trappas upp till ett regelrätt krig mellan Ryssland och NATO bedöms vara för stor. FN är tandlöst med både Kina och Ryssland i Säkerhetsrådet.

Vad kommer då att hända?

Ukrainas armé kommer under senhösten/vintern att få se sig besegrad av separatisterna förstärkta av så mycket ryska trupper som visar sig nödvändigt. Putin kommer antingen att fortsätta förneka rysk inblandning eller hävda att man var tvungen att gå in för att skydda den rysktalande civilbefolkningen.

Ukraina kommer att tvingas acceptera att den sydöstra del av landet som har börjat benämnas Novaja Rossija (Nya Ryssland) får en självständig ställning med association till Ryssland, formellt kanske som del av och partner till Ukraina, men i praktiken under full kontroll av Ryssland i likhet med andra områden med delvis etnisk rysk befolkning som Transnistrien och Sydossetien. Eftersom Ryssland eftersträvar landförbindelse med Krimhalvön kommer man att strida för att den nya republiken blir större än det hittillsvarande konfliktområdet. Det kommer att uppta en remsa längs Ascovska sjön, eventuellt hela området sydost om Dnjepr.

Denna annektering av Ukrainskt territorium kommer att mötas med våldsamma protester från både den ukrainska befolkningen och omvärlden, men kan inte förhindras.

Putin har tre syften med agerandet mot Ukraina; geografiska landvinningar, behålla sin popularitet hos ryska folket och destabilisering av Ukraina för att omöjliggöra dess anslutning till EU och Nato. Detta kommer att lyckas. Nederlaget i konflikten blir en så allvarlig prestigeförlust för Porosjenkos regering, att den kommer att falla. Den från början labila politiska situationen blir kaotisk när moderata grupper kämpar mot extremnationalistiska och proryska om makten i parlamentet. Även i den nya republiken Novaja Rossija kommer det länge att bli oroligheter eftersom en betydande del av befolkningen där inte är prorysk utan vill tillhöra Ukraina.

Putin har nått sitt mål och har ytterligare stärkt sin inrikespolitiska ställning. Vilken blir nästa region att engagera sig i för att tillvarata ryska intressen? Estland har en stor etnisk, rysk befolkning (c: 25 %), men ett aber är att Estland är medlem i NATO. Arktis? Asien?