Min favoritförfattare sedan länge är John le Carré. Den enda boktitel många verkar förknippa med honom är ”Spionen som kom in från kylan”. Det är för all del förståeligt, för det var en utmärkt roman som också blev en bra film, men han har skrivit så många så otroligt bra andra romaner!
Den genre som gjort honom mest känd är spionromanen och så länge kalla kriget varade skrev han en rad böcker om det intrikata och hänsynslösa spelet mellan västs och östs underrättelsetjänster. Till skillnad av dussinlitteraturen i denna genre genomsyras le Carrés romaner av realism och djup, vilket inte gör dom mindre spännande att läsa.
Efter kalla kriget har ämnena för hans romaner berört aktuella globala ödesfrågor som internationell terrorism, trafficking, illegal vapen- och knarkhandel, ekonomisk brottslighet i megaformat och i koppling till allt detta, politikers fiffel och svek.
John le Carré tycks drivas av en glödande avsky riktad mot de samvetslösa, och korrumperade makthavare och organisationer som står bakom ovan nämnda missförhållanden. Trots detta faller han aldrig för frestelsen att ge avkall på seriositet och kylig realism.
Hans berättarkonst och språkbehandling är fantastisk. Det finns ofta stort djup och dubbla betydelser i det som sägs. Det tillsammans med referenser som kräver viss kunskap att förstå gör inte hans romaner särskilt lättlästa, men när man väl kommer in i dom och fångas av både spänningen och det angelägna innehållet blir läsupplevelsen desto starkare.
John le Carré blir definitivt min kandidat till nästa Nobelpristagare i litteratur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar